Stina

Eller nja, va väl rätt lika.
Har sånna barndomsminnen med badminton med min far. Så blev jätte glad när han ville spela med mig idag.

En sak jag verkligen hatar mig själv för är att jag inte så ofta visar för min pappa vilken underbar pappa han är. Har ställer alltid upp, har alltid gjort de. Han är alltid glad. Han hjälper mig om jag ber om hjälp.
Han är den perfekta pappan, enligt mig.

Men jag blir ofta sur hemma när han kommer hem med sina tusen frågor om vad jag ska göra idag osv. Bara för att jag tycker att jag har växt upp, och inte behöver få sånna frågor. Och att jag tycker att det är pest och pina att bo hemma.
Men det gör jag egentligen inte. Jag äter gratis, jag bor gratis, jag har fina vänner i byn, mina andra fina vänner komma gärna till byn. Så varför klagar jag och håller på?
Jag ska verkligen försöka sluta med detta.

För jag tycker att jag har världens bästa pappa!